metoo-2

När jag var 7 år var jag och två jämnåriga, något yngre tjejer ute på promenad med våra dockvagnar. Området där vi bodde var ganska nybyggt och en liten bit över vår idyll låg ett grönområde med skog och en massa kullar. Vi bestämde oss för att gå upp på ena kullen mot trottoaren. Men det var inte lika lätt som vi trodde att komma upp. Helt plötsligt stannade en man på cykel. Han var i 17 års åldern och erbjöd att hjälpa oss. Vi blev självklart oerhört tacksamma. Men väl uppe förvandlades hans godhet till något helt annat. Det svartnade i ögonen. Han tog ett hårt tag i mina armar och sa ”Jag ska knulla dig”. Han släppte ena armen, höll fast hårt med den andra och började att fippla med sin gylf. I ren panik började jag sparka och slå, jag bröt mig loss och började springa ner mot husen. Av chock och skam satte jag mig i en buske och jag kan fortfarande komma ihåg att jag kände mig helt yr i huvudet, jag hyperventilerande och skakade. Ett äldre barn på min gata kom cyklande. Jag sprang fram till henne och skrek, grät och pekade upp mot de andra tjejerna som jag lämnat efter mig. Hon cyklade upp. Han cyklade väg och mina två kompisar kom skrikandes och gråtandes emot mig. Det visade sig att han hade dragit ner deras byxor. Längre än så hade han inte kommit innan han blev avbruten. Detta har satt sina spår i mig. Jag hade väldigt svårt att sova efter det här när jag var liten. Läggdags var som en tortyr för mig – jag ville inte sova, jag ville inte vara själv i mörkret! Detta pågick i flera år. Jag spenderade många nätter på mina syskons kalla golv med endast täcke, kudde och skammen som ett tryck i magen….
Jag har läst många kvinnors historier och blir så enormt tagen. För väldigt många av deras berättelser känns även som mina. #MeToo möjliggör att frågan för en gång skull ska bli tagen på allvar. En gång av att bli sexuellt ofredad och trakasserad är en gång för mycket. Även fast detta inte gäller alla män så är det ändå en mansfråga. Detta är ert ansvar och endast ni kan ändra på detta beteendet. Ni måste börja prata om vad som är rätt eller fel. Och om ni inte känner att ni har något med detta att göra. Då vill jag att ni ska tänka på er mamma, syster, dotter eller kvinnliga vänninna. På alla de barnen, pojkar som flickor som utsätts. Ta kampen för att ingen ska utsättas!
When I was 7 years old, me and two younger girls, were out walking with our dolls. The area where we lived was quite newly built and a little bit above our idyll lay a green area with trees and lots of hills. We decided to go up one hill to the sidewalk. But it was not as easy as we thought to come up. Suddenly a man stopped by bicycle. He was at the age of 17 and offered to help us. Of course we became extremely grateful. But, his goodness turned into something completely different. I still remember the blackness in his eyes. He grabbed my arms hard and said ”I’m going to fuck you”. He released one arm, held firmly with the other and began to fiddle with the zipper on his pants. In pure panic I started to kick and hit, I broke loose and started running down to the houses. In shock and shame I hid in a bush, and I can still remember that I felt dizzy in my head, I hyperventilated and shaking. An older child in my street was cycling past. I ran to her and yelled, cried and pointing at the other girls I left behind. She rode up. He rode away and my two friends came screaming and crying against me. It turned out that he had pulled down their pants. He had not come longer than that, before he was interrupted. This has put my mark in me. It was very hard to sleep after this when I was little. Bedding was like a torture for me – I did not want to sleep, I did not want to be in the dark! This lasted for several years. I spent a lot of nights on my siblings cold floors with only the covers, pillow and shame as a pressure in the stomach….
I have read many women’s stories and are so taken by them. Too many of their stories also feel like mine. #MeToo makes it possible for the matter to be taken seriously for once. One time sexually undeclared and harassment is one too many. Even though this does not apply to all men, it is still a male question. This is your responsibility and only you can change this behavior. You need to start talking about what is right or wrong. And if you do not feel that you have anything to do with this. Then I want you to think about your mom, sister, daughter or female friend. All the children, boys and girls who become victims. Take the fight for them!

Write Comment

%d bloggare gillar detta: